Transportstiftelsens sanktionsavgifter riskerar att ödelägga den svenska åkerinäringen

Den 1 mars i fjol införde Transportstyrelsen nya sanktionsavgifter mot åkerinäringen.
Det kommer medföra att en stor del av de svenska åkerierna löper stor risk att få så stora avgifter att de kan tvingas att gå i konkurs.
Visst är det bra med regler med det måste ju finnas någon rim och reson.

Sverige har som krav att kontrollera tre procent av alla arbetsdagar som utförs av förare som omfattas av kör- och vilotidsreglerna. Transportstyrelsen och Polismyndigheten delar på ansvaret vilket innebär att hälften av dagarna kontrolleras vid företagskontroller och den andra hälften vid vägkontroller.

EU har fastställt vilka regler som gäller i samtliga EU-länder men varje medlemsstat bestämmer själv hur stora avgifterna ska vara och vem av chauffören och åkeriet som ska betala. Och det varierar kraftigt. I exempelvis Polen är det föraren som gjort fel som får ta den stora kostnaden medan det i Spanien är tvärtom. Där får chauffören inte betala någonting.

I Sverige granskas chauffören endast 28 dagar tillbaka i tiden och kan som mest få 10 000 kr för de fel han/hon har gjort.
När det gäller den felande chaufförens svenska åkeri kan Transportstyrelsen däremot vid en kontroll gå 12 månader tillbaka i tiden och granska felaktigheter i färddatorn. Minsta avvikelse registreras och medför en avgift.

Hittills har sanktionsavgifterna i Sverige uppgått till max 200 000 kronor eller 10 procent av företagets omsättning, under den två månaders period som Transportstyrelsen kontrollerar.
Men från och med mars höjs tvåmånaderstaket till 800 000 kronor eller 1 procent av omsättningen.
Det betyder att en redan hårt drabbad svensk åkerinäring med bl a stor brist på chaufförer och låga marginaler kommer att få det otroligt hett om öronen. 

Det hela grundas i att samtliga last- och dragbilar idag är utrustade med digitala färdskrivare ur vilka det går att få fram all tänkbar information. Detta i kombination med att varje förare har ett privat förarkort, som sätts i färdskrivaren, gör att Transportstyrelsen i efterhand kan granska allt som föraren gjort och hur fordonet använts. 

Det är klart att åkerierna ska ha kontroll på sina chaufförer och att de gör rätt men eftersom professionella yrkesförare är en bristvara i Europa är det svårt att som företagare inte bli ”förd bakom ljuset”. Flera yrkeschaufförer jobbar sällan så länge som ett år för ett och samma företag och på så vis kan han/hon inte bli fälld efterhand. Det blir företaget som får ta hela smällen.
Transportstyrelsen hävdar bestämt att det är åkeriets ansvar att kontrollera och följa upp att chauffören vet vad som krävs och det inte sker några handhavandefel med färddatorn.

Och visst håller jag med om det, men det måste som sagt finnas någon rim och reson.