LKAB pressar sina transport- och logistikföretag till billiga lösningar för att överleva

Just nu ger LKAB ett mycket tydligt exempel på hur svensk industri pressar transport- och logistiknäringen.
Detta tvingar transportföretagen att finna nya lösningar för att överleva, lösningar som hela tiden handlar om att få fram ännu lägre priser.

Jag undrar om LKAB någon gång tittat på bokslutet för deras underleverantörer av transport- och logistiktjänster? Om de hade gjort det skulle de förstå att det inte är några direkta övervinster man talar om. De flesta får slita stenhårt för att undvika röda siffror.

Jag förmodar att orsaken till LKAB:s agerande bottnar i att man i sitt eget bokslut sett att posten för transport- och logistiktjänster är hög i förhållande till andra kostnader. Det resulterar i sin tur i att man tycker att den borde gå att skära med några procent.
På så sätt pressas framförallt åkerier och tågoperatörer att leverera tjänster, som de nästan får betala för. De gör definitivt ingen vinst.

Det är detta som i sin tur gör att transport- och åkerinäringen tvingas gå utanför landets gränser när det gäller fordon och arbetskraft. De utländska chaufförerna och åkerierna har betydligt lägre kostnader än de svenska. Det handlar om billigare försäkringar, bilinköp, bränslekostnader och löner med mera. Allt är billigare för dem.
Här är det dessutom få som ser miljöaspekten som en konkurrensfördel varför investeringar i detta inte är speciellt stora.

Transportpriserna i Sverige och världen är egentligen alldeles för låga. Om transportpriset ökade generellt skulle det inte innebära speciellt mycket på godset som transporterades.
Effekten skulle bli att vi får en mycket hälsosammare transportindustri som dessutom skulle få råd att satsa mer på bland annat utveckling och miljöfrågor.