Mer gods med tåg – om flera hundra år?

Det är svårt att undgå att det är valår. Det är då man allt oftare hör i första hand vissa politiker som lyfter transport- och logistikfrågan och skanderar att vi måste skicka mer gods med tåg. 

Det de inte tycks förstå – trots alla problem vi upplevt på de svenska järnvägarna de senaste åren - är att rälsen är för underdimensionerad. Dessutom lider den räls vi har av ett undermåligt underhåll. Jag har länge sagt att Banverket och numera Trafikverket ligger 30 år efter i sina investeringar för att vi ska få en riktigt bra järnväg i Sverige. Den här vintern har jag fått klart för mig att detta är helt fel. Det kommer att ta flera hundra år att rätta till!

När detta underhåll och viss utbyggnad av den svenska järnvägen är genomförd kan vi absolut skicka mer gods med tåg. Det är beklagligt. Vi skickar så mycket det går på järnväg, då all vår utrustning är anpassad för att lyftas på och av tåg. Men nu är situationen som den är och vi får klara oss med sjö-, flyg- och vägtransporter, vilket vi på NTEX numera erbjuder. Mot den bakgrunden är det mycket glädjande att kunna konstatera att våra två relativt nya ben - sjö och flyg - börjar bli riktigt starka tillsammans med vår tredjepartslogistik.

Vidare måste jag säga att det alltid är gott att komma tillbaka till jobbet efter en tids semester. Men det är minst lika härligt att komma tillbaka till gubbarna i hockeybockey-gänget. Gemensamskapen och tugget i omklädningsrummet är obetalbar. Den får man inte någon annanstans. 

Hockeybockey är något jag och några till på NTEX hållit på med sedan 2006. Normalt kör jag fyra pass i veckan plus någon match. Jag tycker att det är viktigt att röra på sig och hålla sig i form. Jag märker direkt en skillnad när jag slarvar med träningen. Varken kroppen eller huvudet hänger med på samma sätt. Helt klart är att jag aldrig hade klarat att skapa det NTEX vi har idag om jag inte hade tränat regelbundet.

När det sedan blir match får jag tillbaka den där tävlingsinstinkten som jag hade med mig från ungdomsåren till 25-årsåldern då jag spelade ishockey. Intressant i detta sammanhang är att jag också kan se en liknelse med tävlingen och lagidrotten i arbetslivet. 

I båda fallen handlar det om att få ett lag att spela tillsammans mot samma mål.

Vi hörs nästa vecka!

Thomas