Hela Sverige är beroende av Göteborgs hamn och stadens fordonsindustri, som blomstrar tack vare kinesiskt kapital.
Därför bör regeringen snarast ta beslut om att skjuta till medel för att bidra till att djupet i hamnen ökas från 14 till 17 meter. 
Först då kan Göteborg konkurrera om att ta emot de djupgående fartygen, som idag tvingas välja andra hamnar.

Göteborg är på god väg att bli en av norra Europas viktigaste näringslivsstäder. Detta understryks inte minst av att den västsvenska regionen runt staden, inom loppet av några år, blivit Kinas största globala utvecklingscentrum för framtidens fordon. Kineserna fullkomligt vräker in pengar till forskning och utveckling inom fordonsindustrin.

Kinas roll i Göteborg är mycket intressant. 
Jag tror aldrig att Volvo personvagnar mått så bra som nu. Ägarbolaget Geely verkar ha oändliga resurser. För att vara med i framkant när det gäller elektrifiering och självstyrande fordon startade bolaget i fjol en av de största rekryteringskampanjerna någonsin. Sammanlagt ska man rekrytera 400 ingenjörer!

Ett annat kinesiskt företag, som få känner till, är Cevt, China Euro Vehicle Technology.
Bolaget har ca 2000 anställda i Göteborg. Under 2016 hade man en hissnande utvecklings- och forskningsbudget på 3,2 miljarder kronor.

Lägg därtill Nevs (National Electric Vehicle Sweden) som huserar i den fd. Saabfabriken i Trollhättan. Trots att man haft det kämpigt rent resultatmässigt och tvingats plöja in stora summor pengar är man idag 900 anställda, en siffra som hela tiden växer.
 
Om man till detta läggar att Göteborg redan har Nordens största hamn är det inte svårt att förstå vilken potential hela landet har tack vare detta. 

För att stå sig i konkurrensen måste hamnen muddras och breddas för att ta emot större och mer djupgående fartyg. För tillfället är djupet i hamnen 14 meter. De nya containerfartygen kräver 17 meters djup. I dagsläget medför det att de stora fartygen får lätta på lasten i Hamburg innan de kan fortsätta till Göteborg. I längden är detta ohållbart.

Kostanden för att muddra uppgår till ca 4 miljarder. Detta är något som Göteborgs kommun inta kan klara på egen hand. 
Som jag påpekat är Göteborgs hamn av riksintresse.
Därför anser jag att regeringen måste engagera sig i frågan så snabbt som möjligt.
 

Vad är det som händer?
Varje gång statligt ägda Postnord lämnar en bokslutsrapport blir jag lika upprörd.
I fredags redovisade bolaget sitt resultat för 2016.  Det handlar om 1,4 miljarder i förlust. Det är ju helt vansinnigt!
Lägger man därtill åtskilliga rapporter om bristfälliga leveranser under det gångna året inser man att detta experiment är en total katastrof.

Erkänn att Postnord, där svenska staten äger 60 procent och danska staten 40 procent, är ett fiasko. Lägg ner bolaget nu!

I rapporten anger man att den huvudsakliga orsaken till den enorma förlusten är den danska verksamheten. Man förklarar det med att Danmark har satsat på att bli ett av de mest digitaliserade länderna i världen och att det har medfört att vanliga brev minskat med 90 procent sedan år 2000.
Med andra ord kan man säga att det inte längre finns någon marknad. Ett privat bolag hade fått erkänna sig besegrat och gått i konkurs. Men nu är det staten som äger bolaget och då pumpas det bara in ännu mer skattepengar.

I veckan har Dagens Nyheter också avslöjat att den svenska regeringen har en krisplan för Postnord. Man är rädd att Postnord ska bli ett nytt Vattenfall.
DN avslöjar också att det i samband med att bolaget bildades 2008, kom stora varningar från det dåvarande verket för näringslivsutveckling, Nutek. Verket var tydligt med att detta ”skulle vara en dålig affär ur svensk synvinkel”, 

Nutek konstaterade vidare att dåvarande Postens omsättning skulle utgöra drygt 70 procent av det nya bolagets omsättning. Men trots detta skulle svenska staten bara få 60 procent av ägandet och hälften av röstvärdet.
Med anledning av det skrev Nutek: ”Resultatet skulle alltså kunna bli att svenska staten inte längre kan styra Posten AB:s verksamhet med ägardirektiv utan endast med lagstiftning. Detta gör att det statliga ägandet i bolaget överhuvudtaget kan ifrågasättas.”

Trots detta genomförde politikerna affären.
Nu är det dags för dem att ställa saker och ting till rätta.
Jag ser ingen annan utväg än att lägga ner bolaget.

Den svenska brevdistributionen får lösas på något annat sätt, som jag kommer återkomma till.  

Förde Swedavia övriga ägare bakom ljuset?

Jag kan inte smälta att man bestämt att lägga ner Säve Flygplats.
Faktum är att det är helt hål i huvudet och stort slöseri med pengar.

Tänk om man istället hade satsat på att renovera och bygga ut den.
Tänk vad bra det kunde blivit för Göteborg och hela regionen om man dessutom hade flyttat terminalen och parkeringarna till den stora leden.
Då hade vi fått en cityflygplats som hade varit ett bra komplement till Landvetter, inte minst vid tillfällen då det inte går att landa där, exempelvis på grund av dimma.

Det hade också varit en mycket bra resurs för näringslivet i en av landets mest intressanta regioner, med tanke på businessjet och affärsmän, som prioriterar snabbhet och tillgänglighet.

Att behålla Säve hade varit mycket billigare än att bygga en andra bana på Landvetter, vilket jag är ganska säker inte kommer att bli av på väldigt många år. Jag tror faktiskt aldrig att det kommer att hända.
Speciellt inte med tanke på att man på högsta nivå nu diskuterar en andra bana på Sturup, vilket också verkar helt absurt med tanke på närheten till Kastrup.

Samtliga dessa beslut är stort slöseri med pengar.

På senare tid har jag satt mig in i processen kring beslutet att lägga ner Säve.
Swedavia menade att det skulle kosta 250 mkr att reparera den befintliga banan. Enligt säkra källor skulle det ha kostat 25 miljoner.

Jag är övertygad om att nedläggningen av Säve handlar om att Swedavia inte vill ha en flygplats i regionen som kan konkurrera med Landvetter. 
Jagtror till och med sträcka mig till att Swedavias tjänstemän har fört de två tidigare delägarna, Göteborgs kommun och Volvo, bakom ljuset.

Bakgrunden till hela affären är nämligen att Säve gick med förlust och då tvingades Swedavia avsätta mer pengar i projektet. Då skrev man om det tidigare aktieägaravtalet. 
I ett tillägg i det nya avtalet hade innebörden att: 
Om och när Swedavia ville sälja så var kommunen och Volvo tvungna att sälja sina andelar till Swedavia.

Med detta avtal var det inte svårt för Swedavia att få Säve nedlagt och istället satsa allt på Landvetter.
Jag tycker att det är beklämmande!